skälver

skälver

[sj'el:ver]

skälvde (el.1skalv) skälvt skälv! skälva

verb

трепетать

darra, bäva

asplövet skälver i vinden--осиновые листья дрожат на ветру

skälva av vrede--трястись от злости

med skälvande röst--дрожащим голосом

marken skalv när bomberna kreverade--во время взрывов земля дрожала

skälvning -en--трепет, дрожь